lördag 14 april 2012

Jag är så arg!

Igår var min absolut bästa dag på flera månader känns det som.
Solen lyste och det var varmt ute, jag gick ut efter frukost tillochmed.
Jag kollade växthuset och började rensa en del rabatter, grävde bort en gammal buske.
Sedan på eftermiddagen lastade jag och gubben ett släp som vi åkte på tippen med. Sedan köpte vi tryckat virke "bara för att vi ändå hade med släpvagnen" och så köpte jag nya handskar och sekatör, samt lite fröer och gubben köpte blomlökar.
Vi handla mat oxå, och sen åt vi på Subway. Väl hemma packa vi ur allt och sedan tog vi en sväng ute för att se på allt vi skulle vilja göra i sommar med husen och rabatter och sånt.
Efter det kolla vi film och åt lite snacks. Ända hit va jag så glad och allt va skönt.
Sedan kom ilskan, men jag ska inte berätta om det. Mer än att facebook kan göra en så ledsen.
Jag ska då hellre säga att jag längtar ännu mer till jag ska till Rättvik, jo visst!
Jag ska få åka dit och ha kurshelg och träffa en massa underbara vänner på en och samma gång! Och jag ska kramas massor så att det räcker tills jag ska till Fattigskogen. Sen där emellan ska jag se till att träffa min Björna-vän oxå :)
Önska jag kunde ha nån som jag bara kan vräka ur mej allt åt, förutom gubben. Han ska inte alltid behöva va som en slagpåse och få höra allt hemskt.
Älskar honom så mycket och jag är alltid så glad att han finns så nära mej, men ibland kan man behöva en riktigt nära vän oxå.
Kan tillägga att jag fick en yxa idag av honom, till att göra stickor, klyva ved och spetsa pinnar till trädgården eller vad de nu kan va jag hittar på :)

Usch vilket inlägg men nu känns det bättre iaf.

5 kommentarer:

  1. Ibland behöver man någon att "spy av sig" hos. Tyvärr ska jag inte till Rättvik så jag kan inte ge dig en kram där, men du får en via cyberspace och så får vi kramas i Fattiskogen istället :)
    Kram kram

    SvaraRadera
  2. En riktig vän är viktigt. Jag känner mig ofta så ensam men har i alla fall en bästa vän som jag börjar hitta tillbaka till. FB kan verkligen göra en ledsen ibland och då undrar man om det är så vettigt att finnas där. Tack för presenten! Jag såg den i brevlådan halv tolv i natt och blev så glad. Trodde inte att jag fått någon post på födelsedagen. Kram

    SvaraRadera
  3. Lilla vännen min :-( Du vet att du kan skriva ett lååångt mejl till mig med allt du vill ha sagt om du vill <3 Jag lyssnar så gärna om du känner att du vill prata av dig! Stor varm kram till världens bästa Johanna!

    SvaraRadera
  4. Jag bli bekymrad när jag läser dina rader! Du vet att jag finns här för dig, varje minut och varje sekund, fastän det är några mil mellan oss. Visst är det så att våra gubbar får ta största smällen. De är guld värda. Men visa saker har de svårt att förstå. Tjejgrejer och sånt som man knappt förstår själv. Kram på dej fina du!

    SvaraRadera
  5. Jag brukar vara en utmärkt "slaskhink". Det är på tok för långt avstånd mellan oss....men snart, ses vi :-) . Kram så länge!

    SvaraRadera