Jag har inte gjort mycket alls denna vecka, men nåt varje dag för att hålla monstret inombords lugn. Det är läskigt att man måste göra nåt för att det ska vara tyst, tex dammsuga eller tvätta.
Det har varit en jobbig vecka, mycket tårar och ångest, panik och så. Men idag känns det bättre. Kanske för jag va och bunkra lite lyckohormon hos vänner igår. Eller så är det för att gubben är hemma och det är helg.
Börjar bli nervös för måndag, ska till tandis då... usch. Gilla inte det. Men det behövs göras.
Sedan på onsdag är det psykologen igen, brrr. Jag vill inte men jag måste nog, kanske denna medicin inte va rätt för mej?
Under alla år med mens så har den inte varit så tokig eller hur man ska säga som denna gång. Så jag antar att det kan ha med medicinen att göra. Jag får se vad han säger, och vad jag säger. Jag hoppas jag kan hålla mej från att gråta denna gång.
Jag har fortfarande inte berättat för mamma, men vet att det måste bli gjort. Jag få skriva brevet i veckan och skicka det. Jag vet att hon vill veta och det skulle ju kännas bättre oxå om hon visste.
I torsdag så firade jag och gubben 2,5 år ihop och två år som förlovade. Han kom hem med rosor i en så vacker rosa färg. Han är ju så underbar min man.
Varje gång jag går in i köket blir jag så glad när jag ser blommorna och det bubblar lite i mig av kärlek till han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar